Uppe i norr finns en liten men speciell skola. Den trevliga gemen­skapen kan kännas vid på kilometer- långt avstånd. Överallt hälsar både elever och lärare på mig. Jag blir inbjuden på deras stolthet:
   Grötpaus i Te-centralen.

Ppppscfffttt  låter bussdörrarna när de öppnas. Ut klampar ett 40-tal elever från varje buss, vissa gäspar, andra skrattar och som på en given signal sätter alla fart mot de olika byggnaderna. Kylan biter i kinderna och små ångmoln stiger mot himlen när man andas. När eleverna har försvunnit runt hörnet så går jag efter. Jag kommer fram till en stor tegelbyggnad med texten “MALGOMAJSKOLAN” bokstaverat. Inne pryds vägarna av målningar av olika slag, de flesta målade av elever.
Korridorerna är förvånande tomma, så dagens första lektion måste redan ha börjat. Jag skyndar raskt genom korridoren till klassrum 316 där jag ska vara med pǻ en lektion för att se hur det går till. När jag öppnar dörren så vänds 16 nyfikna ansikt­en mot mig. Läraren avslutade sin mening och gestikulerar mot en ledig stol.
– Välkommen! Bara att slår sig ner, säger han raskt innan han fortsätter att berätta om Napoleontiden.
Alla elever deltar aktivt i diskussionen och antecknar flitigt det lärar­en säger. När lektionen är slut så susar eleverna upp från sina stolar och ut genom dörren. Det är dags för historie­läraren Jens Lindström att berätta lite om Malgomajskolan och läraryrket.
– Att bli lärare var verkligen inget planerat, skrattar han till lite smånervöst och drar handen genom sitt blonda hår innan han fokuserar blicken på mig igen.
– Det var många som sa “du borde bli lärare!” åt mig, men jag var inriktad på att bli jurist, men det kändes inte rätt och när jag väl testa­de på läraryrket så klickade det. Saknaden efter eleverna blev för stor. Så jag sökte historie- och samhälls­lärare på högskolan, gick klart utbild­ningen och hamn­ade strax efteråt här i Vilhel­m­ina. Och jag trivs jättebra här, både med kollegor och med elever. Visst kan vissa dagar vara jobbiga, som då man känner att man inte lyckas motivera eleverna, eller när betygs­sättningen kommer. Det kan vara väldigt jobbigt att sätta ett rättvist betyg på en elev, men generellt så väger det positiva över!

Jag tittar runt i klassrummet medan han berätt­ar, det är ljust och härligt med ljusgula väggar och träbänkar samt stolar. På den stora vita tavlan som är klassrummets med­el­punkt står en lista över kommande inläm­nings­upp­gifter och prov för SA1 (Samhällsettan).

– Malgomajskolan är en gymnasie­skola med åtta program plus introduktions­programmet och gymnasiesärskolan. Vi har en vision här, att bli Lapplands bästa gymnasium med eleven i centrum. Vi tror stenhårt på eleverna och målet är att alla ska klara gymnasiet här hos oss, berättar Jens vidare.

Jens bjuder med mig på grötfrukost i deras caféteria, även kallad Te-centralen eller Te-c.
– Vi har många elever som pendlar mellan Vilhelmina och Dorotea eller Vilhelmina och Åsele. Och vissa har svårt att äta tidigt på morgonen och ibland äter man lunch sent. Så därför erbjuder vi gratis gröt till alla, inte bara busseleverna. Det har blivit väldigt populärt, säger Jens medan han tar emot sin gröttallrik av den leende kvinnan som står bakom disken.
Vi hittar ett ledigt bord och slår oss ner. Stämningen i Caféterian är trivsam, i bak­grunden spelas julmusik och väggarna täcks av olika konstverk. I de stora fönstren står ljus­stakar och från gardin­stången hänger julkulor ner.

– Innan varje lov har vi även något vi kallar för “öppen scen”. Vi har gott om musikaliska elever här trots att vi inte erbjuder något estiskt gymnasieprogram. Men ämnen som bild och musik går att välja till individuellt. Vi sjunger in varje lov på den här scenen bakom oss, det är jättekul att få lyssna på alla dukt­iga elever och lärare, säger Jens, medan han gestikulerar mot den lilla scenen och sedan för en sked med gröt till munnen.

Efter en kort rundvisning på Malgomaj­skolans huvudbyggnad är mitt besök över. Det gläder mig att se en sådan trevlig atmosfär på en gymnasieskola och jag tror verkligen att Malgomaj­skolan kommer nå sin vision och bli Lapplands Bästa Gymnasium.

– xx  elev